IT'S AN END OF AN ERA!

Nu är det gjort. Nu finns det ingen återvändå. Gjort är gjort och jag är nöjd.

Jag har efter exakt 10 år 7 månader och 23 dagar tagit bort min piercing i tungan. Jag har länge tänkt att jag borde faktiskt ta bort den snart men det har varit svårt eftersom det verkligen är en del av mig. Och jag har ju beslutsångest delux så jag hade säkert ångrat mig. Så i mina tankar har det bara varit "Jag ska" och " jag borde" men jag kommer inte längre än så. Jag vet att jag borde för jag själv kan ju se att mitt tandkött är skadat trots att jaginte upplever att den går emot där men dessa skador har jag haft i flera år och det intressant är att inte alla olika tandläkare och tandsköterskor säger nånting om det utan bara en del. Nu senast mätte tandhygienisten jag var hos de s.k. fickorna som bildas längs nedre framtänderna i tandköttet. De var för djupa med risk för att eventuella bakterier kunde komma ner och bryta sönder tandbenet osv. Hon är den enda som verkligen har gett mig en bra förklaring på vad som sker och vad som mer kan hända och varför osv. Jag har sällan hål i tänderna men därimot har jag ofta mycket tandsten vilket även den undre kula i pircingen oxå får vilket är svårt att få bort så jag köper oftast en ny. Detta bidrar ju till att kulan blir större, vass och oregelbunden så säkert så går den emot där nere fast att jag inte känner det. Dessutom har jag de senaste året (ska undersökas av t.läk. snart) börjat pressa tänder i sömnen så säkert trycks piercinge emot då på nätterna.

 

Nåväl, sen dess har jag verkligen tänkt att jag ska ta bort den. jag har ändå haft den i 10 år, mina tänder kan inom kort förstöras av den och fan jag är snart 30 ska man ha piercing i tungan då? I nästan två månader har jag väntat på rätta tillfället att ta bort den men det tillfället kommer aldrig så i söndags då gjorde jag det bara! Jag tog bort den!!

 

 

Nej nu ska jag satsa på tatueringar istället :-)